Varför firar kristna Gudstjänst?

Pingstkyrkan Linköping 13 nov 2011 
/Mattias Sennehed

Varför är du här idag? Vilka motiv och andledningar finns för att du kom hit eller valde att sätta på radion om du är med oss så idag?

Jag tror att det kan vara viktigt att veta något om skälet, för det kommer påverka hur och med vilken inställning vi firar gudstjänst.
Det är samma sak med andra saker i livet, ta tandborstning tex. När jag var liten och blev beordrad i säng men dess innan skulle passera tandborstningen så hände det att jag, både lat och olydig redan som barn, bara blötta tandborsten under kranen, för att ha bevis för att jag borstat tänderna, vilket jag alltså inte hade, om jag skulle bli ifrågasatt efteråt.

Sen blev man tonåring och skulle ut och träffa kompisar, kanske skulle även tjejen med stor T vara där. Då borstade jag tänderna och körde munvatten, främst för att andra inte skulle tycka att jag hade dålig andedräkt.

Sen blev man vuxen och genomgick traumat att faktiskt behöva betala för tortyren, och fick en helt ny motivation för borstningen. Sist jag var hos tandläkaren var lite speciellt, när hon bedövade mig så såg hon lite besvärad ut och sa "ojdå, det var inte bra." Nehe tänkte jag och var straxt ansiktsförlamad i halva ansiktet och kunde varken blinka eller stänga munnen och hon fick tejpa ihop ögat för att kunna fortsätta. Men konsumenten i mig var ju nöjd som fick maximal bedövning för pengarna så det var ju bara bra, räckte resten av dagen faktiskt.

När jag idag säger gudstjänsten så menar jag den i allmänhet, men tycker själv att det tillfälle som vi nu samlats till är den viktigaste gudstjänsten tillsammans med cellgruppssamlingen.

Jesus undervisar inget om det, men var själv en som gick till synagogan och firade Judiska högtider, och gick till templet. Han bejakar dom och deltar och undervisar i dom. Vi kan anta att Jesus och hans lärjungar var i synagogan flera gånger i veckan och gick till templet för att be kanske varje dag om de var i Jerusalem. Det är på väg till en sådan här tempelbön som Petrus och Johannes får resa upp en lam i Apg.3

I Apg så ser vi att de första kristnas sätt att vara, är en kristen form av synagogsgemenskapen. Där det i Apg 2 berättas om att de samlades i hemmen (vilket också var den vanligaste platsen för synagogor) kring apostlarnas undervisning, gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna, så är det i direkt parallell till den judiska synagogsgemenskapen. Samma ord som man hade för synagogan används också för att beskriva den kristna gudstjänsten. Tex. Jak.2:2-3 där det talas om att inte göra skillnad på folk som kommer till synagogan.

Paulus skriver en del, men inte heller här är det något han ger så mycket skäl för att fira gudstjänst, han mer kommenterar hur det ska vara när man träffas.

Varför står det ingenstans, "och på söndag ska ni gå till kyrkan?" Dels tror jag att det vore att förminska och institutionalisera rörelsen. Tänk om du i vigselceremonin skulle bli ålagd att pussa din man eller fru varje fredag, det skulle man ju kanske inte ha något emot att göra, men hellre oftare och inte på grund av att man ska, utan att det är något naturligt som man vill och som ingår i den relationen man ingått.

När det gäller kristna och Gudstjänsten så sägs det inte så tydligt för att det är underförstått och helt självklart att den som blivit frälst, blivit en del av Kristi kropp också är en del av en kristen gemenskap.

Alltså är en del av svaret på frågan, varför firar kristna Gudstjänst "för att dom är kristna".

Så blev det alltså så att kristna naturligt började fira gudstjänst, de övergav sin gamla judiska sed att träffas på lördagen och gjorde det på söndagen, den dagen Jesus uppstod. Det var Herrens dag! I tider av förföljelse genom hela historien, ända från förföljelsen i Rom till dagens förföljelse i Kina eller Iran, så träffas kristna för att fira Gudstjänst, för att tillsammans ära Gud, och man gör det även om man i vissa fall riskerar livet för det.

Tre grundläggande skäl för att fira gudstjänst:

1. För Guds skull

För att säga det kort och rakt: Gud vill ha din uppmärksamhet!
Det finns så mycket som vill ha din uppmärksamhet, och inte bara det, man vill bli din vän, etablera en relation med dig. Varje större varumärke finns nu i det som man kallar sociala medier, såna som utvecklades och finns för att sociala kontakter, vänner, och där vill varje företag nu också bli din vän, ja egentligen vill de ju inte alls det, de vill sälja något till dig.

Gud är din bästa vän, och i tider då hans folk har gett sin uppmärksamhet och vänskap och till och med tillbedjan åt annat håll så säger Gud
"Du skall inte tillbe någon främmande gud, ty Herrens namn är Den svartsjuke, han är en svartsjuk Gud." 2 mos.34:14

När Gud befriar sitt folk Judarna från slaveriet i Egypten, till frihet, så är det för att fira Gudstjänst åt honom! (2 mos.5:1)
Det är en bild på frälsningen, bild på det nya livet med Gud. Gudstjänsten är ju ett uttryck för det livet, och en påminnelse, en del av en livsstil som sträcker sig utanför några timmar på en söndag. Tyvärr är det så att när vi kommer ur rytmen att fira Gudstjänst så är det oftast inte för att livet ändå är så mättat av Gudsnärvaro och att jag lever ett så överflödigt liv i Anden så jag har fullt upp med att leva ut evangeliet och det hindrar mig från att vara närvarande.

Nej, det är snarare så att det slaveri som vi faktiskt i frälsningen har blivit befriade ifrån, ändå fängslar oss. Då berättas det att en del bad Mose att sluta och komma och prata om befrielse, de var så trötta att de inte orkade bry sig 2 Mos.6:5-9
Hur är det för dig och mig, det är ofta omsorgen om vårt eget som tar tiden. Det ska renoveras, handlas, städas etc. Inget av det är fel, men när det blir motiven för att ignorera Gud, är det nära på att de blir en avgud.

Självklart pratar jag nu inte om enskilda enstaka tillfällen eller bedömer inte dig eller andra, det får man göra själv, och det är viktigt att göra det, ställa sig frågan, hur väljer jag att leva, och vad är det ett uttryck för" lite då och då.

Gud vill att vi ska vända oss till honom, han instiftar sabbaten, och Gud vill att vändandet till honom ska forma oss på ett sätt att vi vänds utåt, från oss själva. Vi firar Gudstjänst för att kunna göra Guds-tjänst

Om kyrkans interna sammankomster inte får externa konsekvenser så ärar de inte Gud.
Jes. 58:3-10

2. För andras skull

1 kor 14:26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.

Kom inte som en konsument, kom inte bara för att titta på och ta del, kom för att vara med och ge, gör som Jesus, ge dig själv. Jag vet att det låter idealistisk men jag vill utmana dig att be en bön innan du går till kyrkan, Gud hjälp mig att vara till en välsignelse och uppmuntran för någon idag. Det är en bra bön att be varje dag, men alltså också en söndag.

På tal om uppmuntran så är det faktiskt en uppmuntran att du alls är här.
Heb 10:25 Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

Det är ingen slump att vi har kyrkkaffe, jag tycker att det är en viktig för att inte säga omistlig del av Gudstjänsten, inte bara något efter, utan snarare än del av den.

Dessa andra är alltså både de som är fysiskt närvarande och som du träffas med, men även de andra som ännu inte är med men som Gud har gett oss ett ansvar för. Man kan faktiskt säga att du går på möte för din grannes skull.

2 Kor 3:2-6 Nej, ni är vårt brev som är skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan. En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus, inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud.
Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.

Gud skriver ett budskap i oss med andens bläck, som kommer läsas av alla säger Paulus, och det berättar om ett förbund, en relation som ger liv. Det är det som händer när vi kommer tillsammans inför Gud, det är den tillit vi har till Gud.

3. För min skull

Det är vikigt men inte viktigast, det är inte en shoppingcenter dit du kommer för att som konsument tillgodose dina behov, och jag säger det som det sista av dessa tre. MEN självklart vill vi ju att det ska ge något.

Jag vill tro att Gud har något speciellt att säga till varje person varje Gudstjänst. Detta oavsett kvaliteten på inslagen i mötet. Tänker man så, så blir det inte irriterande utan istället spännande och utmanande att vara med om en "dålig" gudstjänst. Tänk "trots den här predikan Gud ska jag få tag i vad du har för mig idag."
Öva sig i att prövas sig själv, att lyssna till Anden. Utvärdera inte främst andras insatser när du lämnar en Gudstjänst, fråga dig vad du har med dig därifrån.

Ett annat skäl för mig att fira gudstjänst är att få möta tjänstegåvor som Gud gett till församlingen för att utrusta mig och er till att utföra vår tjänst. Jag kommer för att bli utrustad.
Ef.4:11-12 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp.

Jag vill avsluta med att ge er tre R som jag tror kommer från Korsvei rörelsen, men som jag tycker Gudstjänsten ger med.

Rytm
Det blir en del i en sund livsstil. Tar du för vana att fira Gudstjänst varje söndag så tror jag att det blir en sådan där vana som inte är så stor och ansenlig, men som formar dig mer än du tror. Ungefär som att cykla till jobbet eller gå i trappor istället för att åka i hiss, är vanor och rytmer som former en sund kropp.
Att bli frälst går på ett kick, men att bli en kristen tar och pågår hela livet.

Ett observandum när det gäller rytmer som man lever i länge är att de kan tendera att bli slentrianartade på ett sätt att man kanske glömmer varför man gör dom. Och om omständighet ändras, så kan rytmer som man glömt varför man gör lätt förfalla.

Jag och Linna går till kyrkan varje söndag, oavsett om vi medverkar eller inte så är det inget vi känner efter om vi ska eller tar ställning till vecka till vecka. Men om vi är bortresta en söndag, på semester eller så, så har vi inte alls samma vana. Vi blev uppmärksammade på det när vi var en sommar på linneas familjs sommarställe och hennes brors fru, som är varmt troende katolik väldigt förvånat undrade varför vi inte åkte till kyrkan. Där satt vi, halva familjen, pastorer, och kände oss lite svarslösa.
När de passiva vanorna bryts, behövs aktiva beslut om man vill uppnå samma sak som innan.
Det mest naturliga man kan göra en söndag som man är bortrest eller inte kan närvara är ju att som familj samla sig, läsa bibeln tillsammans, lovsjunga och be. Det har ju inte främst med Kungsgatan 30 att göra utan med att vi är och vill leva som kristna, oavsett vart vi befinner oss.

Riktning
Vart är du på väg? Vad är din riktning?
Det finns många svar i olika delar av livet, jobbet, skolan, skogen, simhallen, barnkalas, Byggmax. Vi har många olika agendor och riktningar. Att vara en del av en gudstjänstfirande gemenskap prövar mina riktningar. Är det som upptar mig så mycket och målet som jag önskar mål, ett mål som är i Jesu efterföljd, eller är det ett sidospår?

I en församling är vi också del av en större helhet. Gud gör något genom vår gemenskap och du är en del av det. Du kan inte göra allt, men du kan vara en aktiv del. När vi kommer samman så kan du se den större målet som vi bara kan nå tillsammans.

Den mest grundläggande rörelsen är ett svar på att ha hört Jesus röst, "följ mig" och så sätta riktning i hans fotspår.
Och den resan gör du inte ensam, vilket är mitt sista R – Resesällskapet.

Resesällskap
Intressent att ordet som vi läste innan från 1 kor.14:26, om att alla har något att bidra med, så betyder ordet "komma samman" också att "avresa i sällskap med" / "att utgöra resesällskap"

Jag vill uppmuntra dig att ta dig tid att lära känna den grupp du vandrar med. Skapa plats för relationer, och skapa utrymme för Guds tilltal. Mitt råd till dig är att inte planera så mycket för söndagen, kom till kyrkan och låt det bli vad det bli. Var öppen för Gud och människor så kan allt möjligt hända.

Du gör inte vandringen ensam. Du behöver inte göra det. I tunga passager får du komma samman med dina syskon här i församlingen och bli buren. Jag märker det när jag är med på bön här på torsdagarna på dagen, hur ni bär varandras bördor, och uppfyller Kristi lag.

Jag känner det när jag sitter med utmattade småbarnsföräldrar i Kanaans land, söndagsskolan, vi gör inte resan ensamma, vi kommer tillsammans och hämtar kraft i den nåd som finns hos Jesus Kristus.

Ni kan komma hit som har det tungt i ert äktenskap, eller som brottas något annat. Kom du som får lida ont och betala ett högt pris för att du står upp för din tro.

Kom när du är glad och allt känns enkelt, kom och uttryck din tacksamhet och tillbe.

Kyrkan är aldrig en jury som bedömer och dömer andra eller varandra, vi är ett resande sällskap på väg i Jesu efterföljd, och därför möts vi för att fira Gudstjänst och för att tillsammans följa Jesus.
Amen.